Min fina Donna

I dag hände det oundvikliga. Jag måste ta bort min första hund. Donna som blev sjuk i tisdags blev akut mycke sämre idag. Jag tog henne till veterinären som kunde konstatera hög puls, lågt blodvärde samt förändringar i buken. Hon hade svällt jättemycke sedan i tisdags. Det var cancer i mage och lever. På tisdag skulle hon fyllt 10 år och vi ansåg att det var mest humant att sluta hennes dagar. Ett av de svåra besluten med att vara djurägare. Först ville jag inte vara med, men tack vare den fantastiska veterinären Björn på Veterinärmottagningen Kusthöjden så var jag med. Han var så fin mot mamma och mig, berättade vad som hänt, flera gånger, samt stöttade oss i beslutet.

Vi fick komma in i ett nytt behandlingsrum med tända ljus och en fäll på golvet, massa godis som vi fick ge henne. Allt kändes så rätt. Björn gav henne lugnande och sedan den sista sprutan. Vi märkte inte ens när det var slut. Hon somnade glad och nöjd och springer nu omkring i Nangialija med Pålle och mina hästar.

När jag nu så här efteråt så är jag så evigt tacksam Donna. Även om min första golden Zorro (lever i högsta grad välmående) var helt otroligt fantastisk, så var det med Donna och hennes uppfödare Maria på kennel Seamountains som mitt stora intresse väcktes. Jag for med Maria flitigt runt på utställningar och vi har Ck. Jag lärde mig så mycket om exteriör, avle, funktion mm. Sedan fick jag en fantastisk vän för livet i Maria. Även om våra intressevägar skilts åt, jag blev mer och mer intresserad av jakten, så har vi haft kontakten. När Sally nu skulle valpa så var det helt naturligt för mig att ringa Maria om hjälp. Och naturligtvis som den sanna vän hon är, så klev hon upp mitt i natten, körde 8 mil och hjälpte mig och Sally och valpa!!! Såna vänner ska man vara rädd om.

Donna hade också en valpkull hos Maria. 6 fina valpar där Maria behöll Seamountains Joyful Jenny. Jag var med Maria till Jönköping och parade henne. Det var i februari på Alla hjärtans dag och full snöstorm. Jag kom i håg att vi surrade så mycke att vi körde E20 istället för E4 och fick köra världens omväg för att komma fram… Ja vi har haft mycke roligt ihop. Framför allt har Maria intresserat mig för avel och uppfördning och hon är en stor förebild för mig.

I sex år har Donna bott hos mamma och pappa. Vi bestämde oss för att satsa på jakten och i samma veva gick Pålle bort. Det blev naturligt för Donna att flytta dit. Hon har varit mammas rehabhund! Tack vare Donna har mamma fixat att byta både fotled och höft. Hon har varit tvungen att använda kroppen och komma igång! Som tur är löper Sally nu, så hon är där och tröstar dom!

Tårarna har runnit men när jag tittar i fotoalbumet på henne blir jag så glad och lycklig över att få ha en sån hund! Tack min älskade Donna för allt!

Här kommer lite fina bilder!

Donna och jag på utställning

Vikke och Donna sommaren 2001

Donna med sina valpar

Donna och Ole som efter daten fick 6 fina valpar!

Donna 20080121

Utställnings Donna

Donna i skogen!

Så va ett nytt kapitel klart i mitt hundliv färdigt! Sov gott gumman!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *